Kan få problem med kålflugans och kålfjärilens larver som äter på blad och rötter men i mindre utsträckning än andra kålväxter. Däremot är det oftare problem med jordloppor som gnager på plantorna. Motskadegörare hjälper det att vattna regelbundet och att försöka stärka växten genom duschning med nässelvatten och algextrakt så att den klarar att stå emot angrepp bättre.
Samodling med doftande kryddor, lök, selleri, bondbönor, ringblommor och tagetes hjälper också mot angrepp. Mot fjärilslarver finns ett bakteriepreparat, Bacillus thuringiensis, som kan användas i södra Sverige. Man kan också leta reda på äggansamlingar under bladen och klämma sönder äggen. Täckning med fiberduk är ett alternativ för att skydda mot skadeinsekter och det fungerar ofta bra. En nackdel med fiberduk är dock att man då stänger ute skadedjurens naturliga fiender och att skadedjuren stängs in i stället för ut om det finns övervintrande insektsägg i jorden.
Det är viktigt att byta växtplats år från år för att minska skadedjurens effekter på odlingen. Klumprotssjuka är en svampsjukdom som attackerar plantans rötter så att den inte kan ta upp vatten och näring. Sporerna kan överleva i jorden upp till 20 år. Smittan sprids lätt (även via skor och redskap). Angripna plantor slängs i soporna och inte på komposten. Om odlingen blivit angripen måste kålodlingen flyttas till annan plats. För att undvika att drabbas av klumprotssjuka är det viktigt att rotera platsen där man odlar olika grödor år från år, dvs. tillämpa växtföljd.